Inte bara en skönhet / Not just a beauty

Text, Ann Gistedt

Ann with one of her red friend

Text Ann Gistedt

Frågar man blivande setterägare vad som gör att de blivit intresserade av irländsk röd setter som ras blir svaret oftast: De är ju så vackra! Ja visst, med sin gracila kroppsbyggnad, sin stolta resning, sitt insmickrande uttryck och vänliga sätt - för att inte tala om den vackra, glänsande, kopparröda pälsen - är varje irländare förvisso en skönhetsupplevelse. Visst är irländaren en av de vackraste hundraser som finns. Men många tänker inte längre. Irländsk Röd Setter är alltså en brittisk stående fågelhund - en jakthund. Låt vara att få av uppfödarna medvetet avlar på bevisade jaktegenskaper utan fastmer på mentalitet och exteriör - vi har ändå en stående fågelhund som stomme. Egenskaper som ingen exteriöravel kan sudda bort kommer kanske att förvåna och förbrylla den nya setterägaren om han inte sätter sig in i konsekvenserna innan köpet.

Vill du försöka jaga praktiskt med din nya familjemedlem - säg till din uppfödare, så kan han lotsa dig till de rätta rådgivarna och själv tipsa dig om litteratur och hur man skaffar träningsmarker. All jaktträning ska börja tidigt och är helt baserat på beröm och uppmuntran. En irländare har för vana att röra sig långt bort från sin förare när den som unghund och vuxen motioneras på fält eller i skogsmark. Det är naturligt för den snabbsprungna settern att själv ha klart för sig var föraren är, men själv verka vara "utom räckhåll". Det är därför oerhört viktigt att träna inkallning redan från första tiden hemma med valpen. Minst lika viktigt är att dagligen släppa den lös för att avdramatisera det där med kopplet. Massor av beröm när valpen/unghunden väl kommer till föraren - även när hjärtat sitter i halsgropen.

Irländaren är badglad. Härligt, vi som bor vid en stor sjö, tänker valpköparen. Ja, men för irländaren går det minst lika bra med avloppsdiken eller den stinkande stillastående gölen med lite äckligt brunt vatten och resterna av halvt förmultnande grodlik - ja, nästan ännu bättre! Var då glad att irländaren
nästan helt saknar tät underull. Den torkar alltså snabbt när du badar den och kvarvarande lukt i pälsen är ganska ovanligt.

En mer barnkär ras får du leta efter. Även den gamla knarriga fjortonåringen älskar barn. De umgås i nästan alla fall på ett vänligt och lugnt sätt med alla små tvåbenta, även om de i vanliga fall är ystra och bråkiga. Svartsjuka mot nytillskott i familjen är ett okänt begrepp. Irländaren går dessutom alldeles utmärkt ihop med andra tamdjur: hästar, kor, får, katter, kaniner, marsvin etc. Det är viktigt att den nya setter-ägaren inte gör första träffen dramatisk för inblandade djur. Irländaren tycker i regel om andra hundar - oavsett ras. Den som ser en vuxen Irländsk setter kräla fram mot en liten dvärghund och med sitt kroppsspråk visa hur snäll och rar och älskvärd han är får inte missförstå dessa signaler. Irländaren är visserligen en vek = mjuk hundras - men inte velig och inte rädd eller ängslig. Nej, ordet är vänlig.

Irländaren är en arbetsvillig hund. Låt den delta i ditt aktiva liv. Ta med den dit du far - om möjligt. Träna den på så vis socialt från tidig ålder. Gå kurser med den även efter valpstadiet. Om du vet med dig att din hund kommer att behöva vara ensam i huset eller lägenheten några timmar varje dag - träna den att klara detta! Det är faktiskt oförsvarligt att först vara hemma dygnets alla timmar med hunden och så - när semestern är slut och valpen kanske blivit unghund - helt plötsligt en dag lämna den ensam i fyra timmar. Jag förstår den irländare som talar om att han blir ledsen då.

Den vuxna irländaren är i sig själv en anledning för sin ägare att motionera och röra på sig. När hunden blivit över året kan man börja cykelmotionera den och träna den som blivande draghund inför kommande vintersäsong. Detta sker genom barmarksträning och om det kan ISF-anslutna uppfödare berätta mycket. Du kan också rekvirera en del som finns skrivet om den sortens träning i ISF-bladet. Så heter den tidning som Irländsk Setterföreningen ger ut fyra ggr/år. Där kan du också få många tips om olika aktiviteter i området där du bor. Kom ihåg att settern i regel tycker om allt den får vara med om tillsammans med sin familj.

När du nu berättar för din bekantskapskrets att du ämnar "bli med setter" kommer du troligtvis att mötas av repliker som: Nej hu! Dom som är så nervösa! Fel, fel, fel, fel! Irländaren är pigg och vaken. Synnerligen livlig! - men långt ifrån hysterisk. Våra hundar är lugna och lugnt stilla inomhus - springglada och busiga utomhus, brukar jag säga. Medveten avel och god kamratskap inom uppfödarledet har gjort att idag är irländare, komna ur "våra" blodslinjer hundar fulla av inre harmoni. Råmaterialet du får att förvalta är gott. Däremot kan man naturligtvis utan att själv vilja det frammana rastlöshet genom ett okonsekvent uppträdande mot valpen. Väck tex inte en valp som dumt nog somnat in mitt i en dörröppning eller just den stund då du tänkte gå ut. Valpen tycker i och för sig att det är roligt att bli väckt och aktiverad, men du kan på så sätt medverka till att få en överaktiv hund som har svårt att koppla av. Speciellt viktigt för barnfamiljer att tänka på. Övermotionera inte din irländarvalp! Promenader i hans egen takt, en bra valpkurs, lösspringande och lek med lagom likasinnade hundar under lämplig tid...Se där! Det är vad din valp behöver och klarar av. För unghunden gäller aktiviteter lämpade för hans kynne, storlek och era gemensamma ambitioner. Låt sunda förnuftet råda!

Kom ihåg att rasens mest framträdande egenskap är envishet. Du och bara du är dock setterns ledare och den som bestämmer, vilket måste befästas redan från första början. Det är bra för valp, unghund och vuxen hund att ha regler att leva efter. Det gör den trygg. Då får du din valp/unghund att blomma upp till det, som gör den så otroligt populär bland människor som kommer i kontakt med den på rätt sätt:

En klyftig, låt vara envis - men på ett charmigt vis - älskvärd, vacker kompis som aldrig stöter bort dig och dina känslor för den. Tvärtom lönar den dig med känslor tusenfalt igen!

Lycka till med din irländare. Gör bara rätt från början och du kommer aldrig någonsin att ångra dig!

If you ask would-setter owners what do they become interested in the Irish Red Setter as a breed, the answer is usually: They are so beautiful! Of course, with its graceful physique, its proud stature, his ingratiating expression and friendly manner - not to mention the beautiful, shiny, copper-red hair - is every Irishman certainly an aesthetic experience. Sure, the Irishman one of the most beautiful dog breeds that exist. But many think no longer. Irish Red Setter is therefore a British pointing dog - a hunting dog. Never mind that few of the breeders deliberately breed of proven hunting skills, but rather the mentality and exterior - we still have a pointing dog as an insulator.
Properties that no exterior breeding can rub off will perhaps amaze and confound the new setter owner if he did not go into depth about the consequences before the purchase.

Do you try to chase practical with your new family member - say to your breeder, so he can advise you on the right advisors and self check out literature and making training chips. All hunting training should start early and are completely based on praise and encouragement. An Irishman has a habit of moving away from the handler when as a youngster and adult exercised on the field or in woodland. It is natural for the rapid runaway setter exerting clear on where the driver is, but himself seem "out of reach." It is therefore extremely important to train inkallning from the very first time at home with the puppy. Equally important is the daily drop it loose to play down there with the leash.
Lots of praise when your puppy / young dog gets back to the driver - even when the heart is in the throat.

The Irishman is happy for a bath in the lake. Wonderfully, we are living in a large lake, thinking puppy buyer. Yes, but the Irishman is at least as well with drainage ditches or the stinking stagnant puddle with some disgusting brown water and the remains of half decaying grodlik - well, almost even better! Was glad Irishman almost no dense undercoat.
It dries quickly, therefore when bathing and the residual odor of the coat is quite rare.

A more breed loves children, you look for. Even the old crabbed fourteen year old love child. They hang out in almost all cases in a friendly and calm manner with all the little two-legged, although they usually are boisterous and rowdy. Jealousy against new additions to the family is an unfamiliar concept. The Irishman is also very well connected with other domestic animals: horses, cows, sheep, cats, rabbits, guinea pigs, etc. It is important that the new setter-owner is not making the first hit dramatic involved animals. The Irishman thinks the rule on other dogs - regardless of race. Anyone who sees an adult Irish Setter crawl forward a little toy dog ​​and with their body language to show how nice and sweet and lovable he must not mistake these signals. The Irishman is admittedly a weak = soft dog - but not indecisive and is not afraid or anxious.
No, the word is please.

Ireland is a willing worker dog. Allow it to participate in your active life. Take it where you go - if possible. Work out the thus socially from an early age. Take courses with the after puppy stage. If you know for yourself that your dog will need to be alone in the house or apartment a few hours each day - train it to do this! Indeed, it is indefensible to first be home at all hours with the dog and then - when the holiday is over and the puppy may become youngster - all of a sudden one day leave it alone for four hours.
I understand the Irish who says that he will be sorry then.

The adult Irishman is in itself a reason for their owners to exercise and move. When the dog has become over the year, you can start cycling exercise it and train it as a future draft dog for the coming winter season. This is done by bare ground training and if it can be ISF-affiliated breeders tell you much. You can also requisition a part that is written about the kind of training in the ISF sheet. So the name of the magazine, Irish Setter Society publishes four times / year. You can also get many tips on various activities in your area.
Remember that, in the rule, like all it may be involved with his family.

Now, when you tell your acquaintance that you intend to "get even seen" you will probably be met by replicating the No. ugh! Those who are so nervous! Wrong, wrong, wrong, wrong! The Irishman is alert and awake. Very lively! - But far from hysterical. Our dogs are calm and quiet calm indoor - running happy and mischievous outdoors, I usually say. Deliberate breeding and good fellowship in uppfödarledet have done that today is an Irishman, sprung from "our" dog bloodlines are full of inner harmony. The raw material you have to administer are good. However, of course, without itself like it evoke restlessness through a okonsekvent behavior towards the pup. Gone for example is not a puppy who foolishly fallen asleep in the middle of a doorway or just the moment when you thought about going out. The puppy thinks of itself because it's fun to wake up and activated, but you can thereby help to get a hyperactive dog that is difficult to relax. Especially important for families to think about. Over Exercise not your irländarvalp! Walking into his own pace, a good puppy class, running loose and play with enough like-minded dogs during the appropriate time ... See you there! That's what your puppy needs and can handle. For youngsters in activities suited to his temperament, size, and your joint ambitions.
Let common sense prevail!

Remember that breed's most prominent feature is the persistence. You and only you have been seen leaders and the one who decides which need to be consolidated from the beginning. It is good for the puppy, youth and adult dogs to have rules to live by. This makes it safe.
When you get your puppy / young dog to bloom up to it, that makes it so incredibly popular with people who come into contact with it properly:

A clever, albeit stubborn - but in a charming way - lovely, lovely friend who never reject you and your feelings about it.
On the contrary, it pays you with feelings a thousand times again!

Good luck with your Irish. Just do it right from the beginning and you will never regret it!


Red Tails King of Hearts "Gordon".

Irländsk röd setter

Historik

Irländsk röd setter utvecklades på Irland för att vara en arbetande jakthund. Rasen härstammar från den irländska röda och vita settern kombinerad med en okänd enfärgat röd hund. Dessa ursprungliga settrar blev utan tvekan populära i Irland under 1700-talet, där de tränades att finna fågel för avskjutning. Även om den röda settern var förhållandevis ovanlig under den tidiga delen av 1800-talet, så växte dess popularitet stadigt under seklets gång. Mot slutet av 1800-talet exporterades redan den röda settern i avsevärt antal och ökade också utanför Irland.

Användningsområde

Den är en stående fågelhund som används vid jakt på hönsfågel (ripa, rapphöns, fasan, tjäder och orre). Rasen är energisk, snabb och ska i en friktionsfri och elegant galopp söka och finna fågel, fatta stånd för kroppsvittring, på order resa viltet och efter skott på kommando apportera och avlämna fågeln till jägaren.

Hälsa

Förutom de av Svenska Kennelklubbens fastställda hälsoprogrammen för höftledsdysplasi (HD) och CLAD (defekt i kroppens vita blodkroppar) kan det i rasen förkomma följande sjukdomar enligt försäkringsbolagens statistik: epilepsi, PRA (ögonsjukdom), kryptorkism (avsaknad av en eller båda testiklarna), magsäcksomvridning, matstrupeförstoring och AIHA (blodbristsjukdom). Hypokondroplastisk dvärgväxt förekommer i mindre grad.

Egenskaper / Mentalitet

Irländsk röd setter har mycket stor energi och jaktlust. Typiskt för rasen är, att inomhus vara lugn och behaglig, för att utomhus förvandlas till ett intensivt energiknippe. Om den får utlopp för sin stora energi och jaktlust, kan dess behagliga natur också göra den till en tillgiven familjemedlem. Bäst mår den, när den får arbeta inom områden där dess rastypiska egenskaper får komma till användning.

Storlek och utseende

Den röda settern är en medelstor hund. Mankhöjd för hanar är 58–67 cm och tikar 55–62 cm. Den bör vara lätt och elegant byggd och ge intryck av energi, styrka, snabbhet, livlighet, klokhet och mildhet. Pälsen ska vara kastanjeröd. Uttrycket, som är mycket viktigt eftersom det speglar rasens karaktär, ska vara intensivt, intelligent och vänligt. Det bör aldrig vara hårt eller tomt, enfaldigt eller sött.

Pälsvård

Irländsk röd setter är egentligen ingen traditionell trimras. Pälsen på öron, hals och tassar har ofta en tendens att växa okontrollerat och blir lätt tovig. Denna päls bör därför ansas, så att det ger ett vårdat intryck men ska aldrig trimmas för överdrivet.

Övrigt

Svenska Irländsk Setterklubben är officiell rasklubb i Sverige för irländsk röd setter. Besök gärna klubbens webbplats där du kan läsa mer om rasen, ta del av rasstandarden samt kontakta klubbens valpförmedlare för mer information.

Denna text är framtagen i samarbete med rasklubben.
Texten är hämtad från SKK´s hemsida

Sowerhill Sailor of Wendover "Digger"

Rasstandard


Ursprungsland/hemland:

Irland

Användningsområde: Stående fågelhund, specialiserad för jakt på hönsfågel.

Bakgrund/ändamål: Ursprunget till den irländska settern är tämligen ungt, även om det går att föra tillbaka till tidigt 1700-tal. Dessa ursprungliga settrar blev utan tvekan populära i Irland under 1700-talet, där de tränades att finna fågel för avskjutning. Även om den röda settem var förhållandevis ovanlig under tidiga delen av 1800-talet så växte dess popularitet stadigt under seklets gång. När Irländska Setter Klubben bildades i Dublin 1882 var det många som trodde att den röda settem var den enda existerande settern. Från den dagen och framåt ökade popularitet för den röda settern, medan den röd och vita settern minskade. Mot slutet av 1800-talet exporterades redan den röda settern i avsevärt antal och ökade också utanför Irland. Rasen är numera lika vanlig i Storbritannien, Europa och USA som den är i Irland. En del ägare kom att betrakta den irländska settern som en vacker sällskapshund i stället för en användbar jakthund. Dock ställer Irländska Kennelklubben krav på att rasen skall klara svåra fältprov, vilket har bevisat att irländsk setter är mycket mer än ett vackert utseende.


Helhetsintryck: Irländsk röd setter skall vara livlig och vig och göra mer intryck av senighet och styrka än av kraftfull muskelmassa.

Uppförande/karaktär: Irländsk röd setter skall vara en utomordentligt duktig jakthund, som också är en tillgiven och lojal familjehund. Den skall vara intensiv, ädel och intelligent, en hund full av kvalitet.

Huvud: Huvudet skall vara långt och torrt, inte för smalt eller snipigt och utan grovhet. Skallparti: Skallen skall vara oval, från öra till öra, med väl markerad nackknöl. Ögonbrynsbågama skall vara markerade. Stop: Stopet skall vara väl markerat. Nostryffel: Nostryffeln skall ha vida näsborrar och vara mörkt mahognyfärgad, mörkt valnötsfärgad eller svart. Nosparti: Nospartiet skall vara långt, måttligt djupt med en tämligen tvär profil. Läppar: Läpparna får inte vara för hängande. Käkar/tänder: Käkarna skall vara starka och av nästan samma längd. Bettet skall vara saxbett. Ögon: Ögonen skall inte vara stora. Ögonfärgen skall vara mörkt hasselnötsbrun eller mörkt brun. Öron: Öronen skall vara medelstora, ansatta lågt och långt bak på huvudet. De skall vara tunna och hänga i ett mjukt veck tätt intill huvudet.

Hals: Halsen skall vara medellång, lätt välvd, muskulös men inte grov och utan lös halshud.

Kropp: Kroppen skall vara i proportion till storleken. Rygglinje: Rygglinjen skall gradvis slutta från manken till svansen. Ländparti: Ländpartiet skall vara muskulöst och lätt välvt. Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup och framifrån sett smal. Revbenen skall ha god välvning och ge gott utrymme för lungorna men bröstkorgen får inte vara tunnformig. Underlinje: Underlinjen skall slutta i en rak linje från buken till armbågen. Svans: Svansen skall vara medellång och i proportion till kroppsstorleken. Den skall vara tämligen lågt ansatt, kraftig vid roten och gradvis avsmalnande mot spetsen. Den skall bäras i höjd med, eller under rygglinjen. En något högt hållen svans tillåts för hund vid jakt, när den tagit fast stånd för fågel.

Extremiteter:

Framställ:Skulderblad: Skuldrorna skall vara torra, långa och väl tillbakalagda. Armbåge: Armbågarna skall vara fria, i jämnhöjd med bröstkorgen och varken inåt- eller utåtvridna. Underarm: Frambenen skall vara raka, seniga och med god benstomme. Tassar: Tassarna skall vara små och fasta. Tårna skall vara starka, tätt slutna och knutna.

Bakställ: Bakstället skall vara brett och kraftfullt. Lår: Låren skall vara långa och muskulösa. Knäled: Knälederna skall vara välvinklade, varken inåt- eller utåtvridna. Underben: Underbenen skall vara långa och muskulösa. Has: Haslederna skall vara välvinklade, varken inåt- eller utåtvridna. Mellanfot: Mellanfoten skall vara kort och stark. Tassar: Baktassar, se framtassar.

Rörelser: Rörelserna skall vara fria och flytande med hög huvudhållning. Bakstället skall ge ett friktionsfritt och kraftfullt påskjut. Frambenen skall nå långt fram som om hunden drog in marken under sig, dock med bibehållande av den låga, långa steglängden. Korsande eller vevande rörelser är högst oönskade.

Päls:Pälsstruktur: Pälsen skall vara kort och fin på huvudet, framsidan av benen och på öronspetsarna. På andra delar av kroppen och benen skall pälsen vara måttligt lång, slätliggande och så fri som möjligt från vågor och lockar. Behängen på övre delen av öronen skall var långa och silkiga. Behängen på baksidan av fram- och bakbenen skall vara långa och av fin struktur. Behängen på buken skall vara måttligt långa och bilda krås, som får nå upp på bröstet och strupen. Tassarna skall ha god behåring med fransar mellan tårna. Svansen skall ha måttligt lång fana, vilken gradvis avtar i längd mot svansspetsen. Behängen skall överallt var raka och åtliggande. Pälsfärg: Pälsfärgen skall vara varmt kastanjeröd utan några inslag av svart. Vita tecken i bröstet, på strupen, hakan eller tårna, eller en liten stjärna i pannan, eller ett smalt streck eller bläs på nosen, eller i ansiktet, är inte diskvalificerade.

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.


Svensk kommentar till rasstandard:

Mankhöjd: Standarden föreskriver inget mankhöjdsmått, men som riktlinje kan anges 55 - 65 cm. Ett mått som är i överensstämmelse med den irländska rasklubbens rekommendation.

 




 

The Dream Team; RT Romance "Ninani" and RT Irish Admiral "King"

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

13.02 | 20:47

Har denna hund ras mycket jakt i sig? Vi är ute efter en familje hund som inte har jakt i sig. Denna hundras skulle passa mig om den ej har jakt i sig . Fin ras

...
02.02 | 14:47

Hej!
Undrar om det är arbetshundar eller till sällskap?

...
22.01 | 08:52

Nu har vi en tik kvar i denna kull, är du intresserad att köpa henne?
MVH Anne

...
21.01 | 23:39

Hei

Eg er veldig interessert i ei tispe / girls frå kullet som var født 3.1.17. Er det ei igjen?

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS