Ju fler människor jag möter, ju mer älskar jag mina hundar

Han bad inte att få komma till Dig.
Han bara kom för att Du ville ha honom.
Han kom till Dig för att ge Dig vänskap då andra sviker,
sympati då andra är emot Dig,
trofasthet då andra baktalar Dig.
Han kom för att ge Dig kärlek då Du känner Dig utelämnad,
sällskap då Du är ensam.

Han gör Dig på gott humör då Du är ledsen,
tar emot Dig med glädjetjut då Du kommer hem.

Han är någon som behöver Dig,
någon att smek, leka med och ha roligt tillsammans med.
Han är beroende av Din omtanke och Din kärlek.
Han protesterar inte då Du missförstår honom.
Han är utlämnad till Dig på gott och ont.

Han ger Dig sköna avkopplande promenader.
Han ger Dig sällskap.
Han ger Dig kärlek och glädje.
Han vaktar och skyddar Dig.
Han varnar om främmande kommer.
Han överger Dig inte så länge han lever.
Han ger Dig trygghet.

Vad ger Du?

Jag lever i ungefär 15 år.
Varje gång du lämnar mig betyder sorg för mig.
Ge mig tid att förstå vad du begär av mig.
Gör mig lycklig, du är hela mitt liv.
Var inte arg på mig länge åt gången och lås inte in mig som straff.

Du har ditt arbete, dina vänner, dina nöjen.
Jag har bara dig.

Tala med mig fastän jag inte förstår orden,
jag blir glad bara över att höra din röst.

Kom ihåg att jag aldrig kan glömma hur du är mot mig.
Innan du slår mig, kom ihåg att mina tänder kan krossa din hand, men jag använder inte min styrka mot dig.

När du blir irriterad på mig för att du har mycket att göra
så tänk på att jag kanske är sjuk,
har ont i magen, är trött eller deppig.

Ta hand om mig när jag har det svårt,
allt blir lättare bara jag har dig.

En kall nos.
Ett par fuktiga, mandel formade ögon.
En varm blick.
En tass som lyfts och ett huvud som läggs på sned.
Öron som försöker uppfatta och förstå.....
Din hund.

Då när tårarna brände bakom ögonlocken
magen snördes samman i kamp
för att det inte fanns någon som hade tid
rusade jag ner till ladugården
Där fanns NÅGON.
I höet på logen låg katten med fyra ungar
somma alla diade henne
trampade på hennes mage
med små ynkliga, ivriga tassar.
Hon hälsade mig med ett litet MJAU!
Hon hade tid fast hon var så upptagen.
Hon lånade mig
en i taget
av det allra finaste hon hade

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.

Karin Boye

Idag har vi större hus och mindre familj
fler bekvämligheter,men mindre sunt förnuft.

Vi har fler experter,men mer problem.
Mer medecin,men mindre välbefinnande.

Vi förbrukar för obekymmrat,
ler för sällan,
kör för snabbt,
blir arga för fort,
läser för lite,
ser för mycket på Tv.

Och stannar upp för sällan.

Vi mångdubblar våra ägodelar,
men reducerar våra värderingar.

Vi babblar för mycket,
älskar för lite
och ljuger för ofta.

Vi har lagt år till livet,men inte liv till åren.

Vi förbrukar mer,men har mindre.

Vi har besegrat det yttre rummet,men inte det inre.

Vi skriver mer och lär mindre,planerar mer,
men uträttar mindre.

Vi har lärt oss att jäkta,men inte att vänta.

Vi har högre inkomst,men lägre moral.

Vi tillverkar fler datorer som innehåller mera information
och producerar fler kopior.

Man pratar mindre med varandra,vi hänger upp oss
på kvantitet,och bryr oss mindre om kvalitet.

Mera fritid,men mindre skoj...flera sorters mat,
men mindre näring.

Två inkomster...men fler skillsmässor,
flottare hus...men splittrade hem.

Därför föreslår jag att du inte sparar något
för ett speciellt tillfälle,eftersom varje dag du lever
är ett speciellt tillfälle.

Läs mera bra böcker,gå på cafeer,sitt mera på
terassen och njut av utsikten,utan att tänka på
vad du "behöver".

Spendera mera tid med din familj,vänner,
människor du tycker om,
ät din favoriträtt,och besök platser du tycker om.

Livet är en länk av ögonblicket,av glädje,det handlar inte bara om att överleva.

Använd dina kristallglas,spar inte din favoritparfym,
utan använd den närhelst du så önskar.

Skippa fraser som "någon dag"och "en dag"
gör det du skulle vilja redan idag!

Håll inte tillbaka på saker som gör ditt liv lättare,
och ger dig mer glädje.

Varje dag,varje timme och varje minut är speciell.

Och du vet inte om det kommer att bli din sista.