Ju fler människor jag möter, ju mer älskar jag mina hundar

The more people I meet the more I love my dogs

Han bad inte att få komma till Dig.
Han bara kom för att Du ville ha honom.
Han kom till Dig för att ge Dig vänskap då andra sviker,
sympati då andra är emot Dig,
trofasthet då andra baktalar Dig.
Han kom för att ge Dig kärlek då Du känner Dig utelämnad,
sällskap då Du är ensam.

Han gör Dig på gott humör då Du är ledsen,
tar emot Dig med glädjetjut då Du kommer hem.

Han är någon som behöver Dig,
någon att smek, leka med och ha roligt tillsammans med.
Han är beroende av Din omtanke och Din kärlek.
Han protesterar inte då Du missförstår honom.
Han är utlämnad till Dig på gott och ont.

Han ger Dig sköna avkopplande promenader.
Han ger Dig sällskap.
Han ger Dig kärlek och glädje.
Han vaktar och skyddar Dig.
Han varnar om främmande kommer.
Han överger Dig inte så länge han lever.
Han ger Dig trygghet.

Vad ger Du?

 




 

Jag lever i ungefär 15 år.
Varje gång du lämnar mig betyder sorg för mig.
Ge mig tid att förstå vad du begär av mig.
Gör mig lycklig, du är hela mitt liv.
Var inte arg på mig länge åt gången och lås inte in mig som straff. 

Du har ditt arbete, dina vänner, dina nöjen.
Jag har bara dig.

Tala med mig fastän jag inte förstår orden,
jag blir glad bara över att höra din röst.

Kom ihåg att jag aldrig kan glömma hur du är mot mig.
Innan du slår mig, kom ihåg att mina tänder kan krossa din hand, men jag använder inte min styrka mot dig.

När du blir irriterad på mig för att du har mycket att göra
så tänk på att jag kanske är sjuk,
har ont i magen, är trött eller deppig.

Ta hand om mig när jag har det svårt,
allt blir lättare bara jag har dig.

 




 

 

En kall nos.
Ett par fuktiga, mandel formade ögon.
En varm blick.
En tass som lyfts och ett huvud som läggs på sned.
Öron som försöker uppfatta och förstå.....
Din hund.

Då när tårarna brände bakom ögonlocken
magen snördes samman i kamp
för att det inte fanns någon som hade tid
rusade jag ner till ladugården
Där fanns NÅGON.
I höet på logen låg katten med fyra ungar
somma alla diade henne
trampade på hennes mage
med små ynkliga, ivriga tassar.
Hon hälsade mig med ett litet MJAU!
Hon hade tid fast hon var så upptagen.
Hon lånade mig
en i taget
av det allra finaste hon hade

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan 
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

                            
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna och vilja falla.

                             
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.


Karin Boye


Idag har vi större hus och mindre familj
fler bekvämligheter,men mindre sunt förnuft.

Vi har fler experter,men mer problem.
Mer medecin,men mindre välbefinnande.

Vi förbrukar för obekymmrat,
ler för sällan,
kör för snabbt,
blir arga för fort,
läser för lite,
ser för mycket på Tv.

Och stannar upp för sällan.

Vi mångdubblar våra ägodelar,
men reducerar våra värderingar.

Vi babblar för mycket,
älskar för lite
och ljuger för ofta.

Vi har lagt år till livet,men inte liv till åren.

Vi förbrukar mer,men har mindre.

Vi har besegrat det yttre rummet,men inte det inre.

Vi skriver mer och lär mindre,planerar mer,
men uträttar mindre.

Vi har lärt oss att jäkta,men inte att vänta.

Vi har högre inkomst,men lägre moral.

Vi tillverkar fler datorer som innehåller mera information
och producerar fler kopior.

Man pratar mindre med varandra,vi hänger upp oss
på kvantitet,och bryr oss mindre om kvalitet.

Mera fritid,men mindre skoj...flera sorters mat,
men mindre näring.

Två inkomster...men fler skillsmässor,
flottare hus...men splittrade hem.

Därför föreslår jag att du inte sparar något
för ett speciellt tillfälle,eftersom varje dag du lever
är ett speciellt tillfälle.

Läs mera bra böcker,gå på cafeer,sitt mera på
terassen och njut av utsikten,utan att tänka på
vad du "behöver".

Spendera mera tid med din familj,vänner,
människor du tycker om,
ät din favoriträtt,och besök platser du tycker om.

Livet är en länk av ögonblicket,av glädje,det handlar inte bara om att överleva.

Använd dina kristallglas,spar inte din favoritparfym,
utan använd den närhelst du så önskar.

Skippa fraser som "någon dag"och "en dag"
gör det du skulle vilja redan idag!

Håll inte tillbaka på saker som gör ditt liv lättare,
och ger dig mer glädje.

Varje dag,varje timme och varje minut är speciell.

Och du vet inte om det kommer att bli din sista.


JAG STOD VID DIN SÄNG I NATT

Jag stod vid din säng i natt, jag kom för att titta till dig.
Jag såg att du grät och hade svårt för att sova.
Jag viskade försiktigt för att trösta dig när du torkade bort en tår:
"Det är jag, jag har inte lämnat dig. Jag har det bra och jag mår bra.
Jag är här hos dig".

Jag satt bredvid dig när du åt frukost, jag såg när du spillde ut lite kaffe.
Du tänkte på alla de gånger du sträckt ut din hand för att smeka mig.

Jag var med dig i affären idag, dina armar började värka.
Jag önskade att jag kunde ta några paket åt dig.
Jag önskar att det var mer jag kunde göra för dig.

Jag var med dig när du besökte min grav idag,
du sköter den med sådan omsorg.
Jag vill försäkra dig om att jag inte finns där.

Jag gick med dig hem och såg när du fumlade med nyckeln.
Försiktigt lade jag min tass mot ditt ben, log och sa:
"Det är jag"

Du såg så fruktansvärt trött ut när du sjönk ner i fåtöljen.
Jag försökte så hårt att få dig att förstå att jag stod vid din sida,
att det är möjligt för mig att vara hos dig varje dag.
Jag säger uppriktigt till dig:"Jag lämnade dig aldrig".

Du satt mycket tyst, sedan log du,
jag tror att du då, i kvällens stillhet förstod att jag var hos dig.
Dagen är över, jag ler när jag ser dig gäspa och säga:
"Gud välsigne dig, vi syns i morgon".

När tiden är inne för dig att gå över till andra sidan,
kommer jag att springa dig till mötes och välkomna dig.

Och då kommer vi återigen att gå sida vid sida.

Jag dog idag ....
Du tröttnade på mig, jag drog ett olyckligt nummer. Jag är i en svart plastpåse i en deponi nu. Nån annan valp kommer att få mitt knappt använda koppel. Mitt halsband var smutsigt och för litet, men du tog det innan du skickade mig till Regnbågsbron. Skulle jag fortfarande ha varit hemma om jag inte hade tuggat på din sko?
Jag visste inte vad det var, men det var skinn luktade ju gott! Jag visste inte.. Jag ville bara leka och det kliade i min mun.
Du glömde köpa valp leksaker. Skulle jag fortfarande vara hemma om jag hade varit rumsren?
Du gnuggade min nos i mina misslyckanden, det gjorde bara att jag skämdes,o blev förvirrad jag förstod inte vad jag gjort för fel.
Varför läste du inte böcker eller frågade en lärare i lydnad som kunde ha lärt dig hur du skulle lära mig att gå till dörren. Skulle jag fortfarande vara hemma om jag inte hade fört loppor in i huset? Utan lopp- medicin, kunde jag inte få bort dem från mig.
Du lämnade mig på gården i flera dagar, det var så jag fick dom.
 Skulle jag fortfarande vara hemma om jag inte hade skällt?
Jag ville bara säga, "jag är rädd, jag är ensam, jag är här! Jag ville vara din bästa vän.
Skulle jag fortfarande vara hemma om jag hade gjort dig lycklig? Du slog mig ,varför lärde du dig inte att få mig lydig?
Skulle jag fortfarande vara hemma om du hade tagit dig tid att ta hand om mig och uppfostrat mig?
Du har inte brytt dig om mig sen efter första veckan eller så, men jag tillbringade all min tid väntandes på att du skulle älska mig.
Jag dog idag. Jag var din valp, jag älskade dig av hela mitt hjärta med hela min lilla kropp ... Med gråten i halsen ber jag Vänligen vidarebefordra detta till alla! Det dags att sluta med all djurmisshandel

GOD - DOG
When God had made the eart and sky,
the flowers and the trees.
He then made all the animals
and all the birds and bees.
And when his work was finished
Not one was quite the same.
He said "I´ll walk this earth of mine
and give each one a name"
And so he travelled land and sea
and everywhere He went,
A little crature followed Him
Until it´s strength was spent.
When all were named upon the earth
and in the sky and sea.
The little creature said "Dear Lord,
there´s not one left for me".
The father smiled and softly said
"I´ve left you to the end,
I´ve turned my own name back to front
and called you Dog, my friend".




Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

susanne andreassen | Svar 09.01.2011 16.44

Har alldrig läst så mycket vackert på en gång, tangentbordet är alldeles blött av tårar.Tänker på mina älskade djurvänner o känner en sådan enorm saknad.

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

13.02 | 20:47

Har denna hund ras mycket jakt i sig? Vi är ute efter en familje hund som inte har jakt i sig. Denna hundras skulle passa mig om den ej har jakt i sig . Fin ras

...
02.02 | 14:47

Hej!
Undrar om det är arbetshundar eller till sällskap?

...
22.01 | 08:52

Nu har vi en tik kvar i denna kull, är du intresserad att köpa henne?
MVH Anne

...
21.01 | 23:39

Hei

Eg er veldig interessert i ei tispe / girls frå kullet som var født 3.1.17. Er det ei igjen?

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS